Svensk ordbok 2009, webbversion
verb pyste äv. pös, pyst, pres. pyser
pys·er1ibl. med partikelnut
strömma ut med väsande ljud
om ånga, gas o.d.
Nollpysventilhan gläntade på kastrullocket för att låta ångan pysa ut○äv. bildligtvreden pyste långsamt ur hennepysa (ut) (ur ngn/ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. pysa ’flåsa, pusta’; ljudhärmande
2få (ånga, gas e.d.) att strömma ut
ofta med ett väsande ljud
Nollhon drog ett djupt halsbloss och pyste långsamt ut rökenpysa (ut) ngt (ur ngt)sedan 19693ge sig iväg
vard.Nollbäst att pysa innan rektorn kommerpysasedan 1948Subst.:vbid1-290164pysande,
vbid2-290164pysning