Svensk ordbok 2009, webbversion

py`sa verb pyste äv. pös, pyst, pres. pyser pys·er1ibl. med partikelnut strömma ut med väsande ljud om ånga, gas o.d. Nollpysventilhan gläntade på kastrullocket för att låta ångan pysa ut○äv. bildligtvreden pyste långsamt ur hennepysa (ut) (ur ngn/ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. pysa ’flåsa, pusta’; ljud­härmande 2få (ånga, gas e.d.) att strömma ut ofta med ett väsande ljud Nollhon drog ett djupt hals­bloss och pyste långsamt ut rökenpysa (ut) ngt (ur ngt)sedan 19693ge sig i­väg vard.Nollbäst att pysa innan rektorn kommerpysasedan 1948Subst.:vbid1-290164pysande, vbid2-290164pysning