Svensk ordbok 2009, webbversion

putt`ra verb ~de ~t puttr·ar●ge i­från sig tätt upp­repade, svagt smällande ljud som (el. om) kokande vatten el. vissa motorer kokk.motorn puttrade jämnt och fint○spec. i matlagningssammanhang (ibl. med konstruktionsväxling)potatisen puttrade redan på spisenputtrasedan 1420–50S[anct] Patriks-Saganfornsv. putra; ljud­härmande Subst.:vbid1-290025puttrande; putter