Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
puttr·ar●ge ifrån sig tätt upprepade, svagt smällande ljud
som (el. om) kokande vatten el. vissa motorer
kokk.motorn puttrade jämnt och fint○spec. i matlagningssammanhang (ibl. med konstruktionsväxling)potatisen puttrade redan på spisenputtrasedan 1420–50S[anct] Patriks-Saganfornsv. putra; ljudhärmande
Subst.:vbid1-290025puttrande;
putter