Svensk ordbok 2009, webbversion

putto [pot´oäv.put´o] substantiv ~n putti putti·na●liten naken, knubbig barnfigur ibl. försedd med små vingar; före­kommande i äldre konst som dekorativt element, särsk. i kyrkor konstvet.yrk.JFRcohyponymänglabarn puttofiguren helgedom i barock­stil med små putti som svävar mellan pelarnasedan 1872av ita. putto ’liten pojke’; av lat. put´us ’pojke; barn’