Svensk ordbok 2009, webbversion
[pot´oäv.put´o]
substantiv ~n putti
putti·na●liten naken, knubbig barnfigur
ibl. försedd med små vingar; förekommande i äldre konst som dekorativt element, särsk. i kyrkor
konstvet.yrk.JFRcohyponymänglabarn
puttofiguren helgedom i barockstil med små putti som svävar mellan pelarnasedan 1872av ita. putto ’liten pojke’; av lat. put´us ’pojke; barn’