Svensk ordbok 2009, webbversion
putt
`
ing
substantiv
~en ~ar
putt·ing·en
●
vant som stöttar märsen
på segelbåt
sjö.
sedan 1673
jfr fornsv.
pöttinge
(
bolter
) ’puttingbultar’; av lågty.
pütting
, nederl.
putting
med samma betydelse; av ovisst urspr.