Svensk ordbok 2009, webbversion

putt`ing substantiv ~en ~ar putt·ing·en●vant som stöttar märsen på segel­båt sjö.sedan 1673jfr fornsv. pöttinge (bolter) ’puttingbultar’; av lågty. pütting, nederl. putting med samma betydelse; av o­visst urspr.