Svensk ordbok 2009, webbversion

1putt´er substantiv puttret puttr·et●puttrande ljud Nollett fridsamt putter hördes från köketsedan 1911till puttra
2putt´er substantiv ~n, plur. puttrar äv. ~s puttr·ar●en lätt golf­klubba att slå puttar med sport.hon bytte till en lättare putter och då lossnade speletsedan 1905av eng. putter med samma betydelse till putt ’putta’