Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv puttret
puttr·et●puttrande ljud
Nollett fridsamt putter hördes från köketsedan 1911till puttra
substantiv ~n, plur. puttrar äv. ~s
puttr·ar●en lätt golfklubba att slå puttar med
sport.hon bytte till en lättare putter och då lossnade speletsedan 1905av eng. putter med samma betydelse till putt ’putta’