Svensk ordbok 2009, webbversion

putt`e substantiv ~n puttar putt·en●(liten) pojke vard.yrk.○i sammansättn. ngn gång äv. om vuxen mandrullputtesedan 1849barnspråksord av ljud­målande urspr. Puttes äventyr i blåbärsskogen.Namn på sagobok av Elsa Beskow (1901), ofta förkortat till ”Putte i blåbärsskogen”