Svensk ordbok 2009, webbversion
putt`e
substantiv ~n puttar
putt·en●(liten) pojke
vard.yrk.○i sammansättn. ngn gång äv. om vuxen mandrullputtesedan 1849barnspråksord av ljudmålande urspr.
Puttes äventyr i blåbärsskogen.Namn på sagobok av Elsa Beskow (1901), ofta förkortat till ”Putte i blåbärsskogen”