Svensk ordbok 2009, webbversion

putt`a verb ~de ~t putt·ar●ibl. med partikelntill lätt knuffa (till) vard.○spec.ut­föra putt i golf hon puttade för en birdie på det sjunde håletputta (ngn/ngt)sedan 1838sv. dial. putta; trol. ljud­målande; besl. med 2putt Subst.:vbid1-289993puttande, vbid2-289993puttning