Svensk ordbok 2009, webbversion

1putt adjektiv, neutr. ~ ●sur och förnärmad ngt vard.admin.psykol.JFRcohyponymstött han var putt på henne för att hon inte hade ringtputt (på ngn) (för/över ngt/att+V/SATS)sedan 1944sv. dial. putten, putt; ev. urspr. ljud­målande
2putt substantiv ~en ~ar putt·en●lätt golfslag som får bollen att rulla på marken från ngn punkt på greenen fram mot hålet sport.han behövde tre puttar på sjunde hålet○äv. all­männarelätt knuff eller slag sedan 1928av eng. putt med samma betydelse; besl. med eng. put ’sätta; lägga; stöta’