Svensk ordbok 2009, webbversion

pu´tativ [långt i] adjektiv ~t put·at·iv●förmodad eller in­billad särsk. jur.komm.psykol.vetenskapl.poliserna som sköt mot demonstranterna kunde å­beropa putativt nöd­värn, dvs. att de bedömde att ett hot före­lågsedan 1795av lat. putati´vus med samma betydelse, till puta´re ’förmoda’