Svensk ordbok 2009, webbversion
pu´tativ
[långt i]
adjektiv ~t
put·at·iv●förmodad eller inbillad
särsk. jur.komm.psykol.vetenskapl.poliserna som sköt mot demonstranterna kunde åberopa putativt nödvärn, dvs. att de bedömde att ett hot förelågsedan 1795av lat. putati´vus med samma betydelse, till puta´re ’förmoda’