Svensk ordbok 2009, webbversion

1pu`ta verb ~de ~t put·ar●ibl. med partikelnut, utan större betydelse­skillnad vara rund och ut­skjutande Nollhennes mage började puta ut i fjärde månaden○äv. (om person)göra (ngt) ut­skjutande puta med magenputa med munnenputa (ut), puta (med ngt)sedan 1911av samma urspr. som 2puta Subst.:vbid1-289893putande, vbid2-289893putning
2pu`ta substantiv ~n putor put·an●(stor mjuk) kudde eller dyna heminr.putvarsedan 1565grundbet. ’ngt svällande’; besl. med sv. dial. put ’mjuk svulst’; jfr potta