Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
pust·ar1ge ifrån sig korta luftstötar
t.ex. av utandningsluft, vanligen på grund av trötthet
Nollde pustade av ansträngning○äv. bildligtvanligen med partikelnut
vila
väl uppe på bergstoppen pustade de ut en stund○spec.koppla av
när hemmalaget gjorde 3–1 två minuter före slutet kunde publiken pusta utpusta (ut)sedan 1516Peder Månssons Strids-Konst och Strids-Lagfornsv. pusta; trol. ljudhärmande, besl. med puss 1, pösa
2komma i pustar
Nollbrandlukten pustade emot dempustasedan 1759Subst.:vbid1-289876pustande,
vbid2-289876pustning;
pust
[pus`-äv.pus´-]
substantiv ~n
pust·an●ofta best. f.
(ungersk) grässtäpp
geogr.land.den ungerska pustansedan 1853av ungerska puszta ’(öde) stäpp’