Svensk ordbok 2009, webbversion
pust
substantiv
~en ~ar
pust·en
1
kort stöt
av luft e.d.
Noll
vindpust
en pust (av ngt)
sedan ca 1650
till
1
pusta
2
blåsbälg
tekn.
smedjepust
sedan 1472–86
Speculum Virginum
fornsv.
puster
3
andetag
ngt åld.
Noll
○
äv.
suck
sedan 1696