Svensk ordbok 2009, webbversion

pust substantiv ~en ~ar pust·en1kort stöt av luft e.d. Nollvindpusten pust (av ngt)sedan ca 1650till 1pusta 2blås­bälg tekn.smedjepustsedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. puster 3ande­tag ngt åld.Noll○äv.suck sedan 1696