Svensk ordbok 2009, webbversion

puss`la verb ~de ~t pussl·ar●lägga pussel af.spel.hon hade ett sär­skilt bord där hon kunde pussla○äv. ngt ut­vidgatvanligen med partikelni­hop ge rätt form genom att passa (i­hop) bitar av ngt de försökte pussla i­hop ler­skärvor från ut­grävningarna○äv. bildligtpussla med dagistiderpussla (med ngt), pussla (ihop ngt)sedan 1930Subst.:vbid1-289870pusslande; pussel