Svensk ordbok 2009, webbversion

purr`a verb ~de ~t purr·ar●väcka vard.; särsk. sjö.komm.sjö.purra manskapetlägerledaren purrade dem redan vid sex­tidenpurra ngnsedan 1771av lågty. purren, nederl. porren med samma betydelse, urspr. ’(att) sticka’ Subst.:vbid1-289837purrande, vbid2-289837purrning