Svensk ordbok 2009, webbversion

pur`ken adjektiv purket purkna purkn·are●(lätt) trumpen och miss­nöjd ofta på grund av ngt som upp­levs som en o­förrätt vard.admin.psykol.hon blev purken när han före­slog att hon skulle börja jogga för att bättra på figurenpurken (på ngn) (för/över ngt/att+V/SATS)sedan 1843sv. dial. purken, besl. med purka ’vara vresig och tvär’