Svensk ordbok 2009, webbversion
[puŋ`(k)ta]
verb ~de ~t
punkt·ar1ofta med partikel, särsk.ner, upp
skriva ner (ärenden, frågor o.d.) i punktform
vard.bok.○äv.framställa i punktform
i sin inledning punktade hon upp de viktigaste förslagenpunkta (ner/upp) ngtsedan 19752ibl. med partikelnbort
punktmarkera
vard.sport.de lyckades punkta bort motståndarnas främsta målskyttpunkta (bort) ngnsedan trol. åtm. 1970-taletSubst.:vbid1-289545punktande,
vbid2-289545punktning