Svensk ordbok 2009, webbversion

pung substantiv ~en ~ar pung·en●hopsnörbar (textil)påse för förvaring särsk. av mynt mest histor.ekon.hush.hagelpungpenningpungtobakspung○ofta mer el. mindre bildligthon fick sina föräldrar att lätta på pungen och bekosta resan○äv. om liknande hudpåse, särsk. om den del av en mans köns­organ som inne­håller testiklarna men äv. all­männarepungbråckpungdjurkängurupungsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. punger; av om­diskuterat urspr.