Svensk ordbok 2009, webbversion

pul´ver substantiv pulvret, plur. ~, best. plur. pulvren pulvr·et●fin­fördelat eller fin­malt ämne kokk.bakpulverjärnpulvernyspulverpaprikapulverskurpulverkryddorna stöttes till pulver och blandades i degen○äv. om en dos läke­medel i tablett­formta ett pulver mot huvud­värkensedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. pulver; av lat. pul´vis ’stoft; mull; aska’; jfr pollen, puder