Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv pulvret, plur. ~, best. plur. pulvren
pulvr·et●finfördelat eller finmalt ämne
kokk.bakpulverjärnpulvernyspulverpaprikapulverskurpulverkryddorna stöttes till pulver och blandades i degen○äv. om en dos läkemedel i tablettformta ett pulver mot huvudvärkensedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. pulver; av lat. pul´vis ’stoft; mull; aska’; jfr pollen, puder