Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
puff·ar1utvecklas i korta stötar
om gasformigt ämne e.d.
Nollmörk rök puffade ur skorstenenpuffa (ur/från ngt)sedan 18892få (gas eller rök) att utvecklas i korta stötar
Nollpuffa på en cigarrpuffa på ngtsedan 18413ge lätt stöt
Nollhon puffade på bänkkamraten som inte hade hört att läraren ställde en fråga till henne○äv. bildligt, spec.vanligen med partikelnpå
mana (på), utöva påtryckning
man måste puffa på myndigheterna om det ska hända något○spec. äv.göra reklam
puffa för den nya filmenpuffa på ngn/ngt, puffa för ngt/att+V/SATSsedan 1732Subst.:vbid1-289186puffande,
vbid2-289186puffning