Svensk ordbok 2009, webbversion

puff`a verb ~de ~t puff·ar1ut­vecklas i korta stötar om gas­formigt ämne e.d. Nollmörk rök puffade ur skor­stenenpuffa (ur/från ngt)sedan 18892få (gas eller rök) att ut­vecklas i korta stötar Nollpuffa på en cigarrpuffa på ngtsedan 18413ge lätt stöt Nollhon puffade på bänk­kamraten som inte hade hört att läraren ställde en fråga till henne○äv. bildligt, spec.vanligen med partikelnpå mana (på), ut­öva på­tryckning man måste puffa på myndigheterna om det ska hända något○spec. äv.göra reklam puffa för den nya filmenpuffa på ngn/ngt, puffa för ngt/att+V/SATSsedan 1732Subst.:vbid1-289186puffande, vbid2-289186puffning