Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
puff·en1mycket svagt utbrott (av ngt gasformigt ämne)
med ev. åtföljande ljud
Nollrökpuff○äv. om ett slags smällarekinapuffsedan 1845av ty. Puff med samma betydelse; urspr. ljudhärmande
2lättare knuff
Nollhon fick en puff i magen av kalven○äv. bildligt, spec.försök att göra ngt populärt
en puff för det nya tvättmedlet○spec. äv. i uttryck för förbättringförtroendet för regeringen fick en puff i rätt riktning efter statsministerns talpuff (i/på ngt)sedan 16213låg, stoppad, benlös pall (med lock) eller stor, hård (cylindrisk) sittkudde
heminr.framför toalettbordet stod en rödklädd puffsedan 1864av fra. pouf med samma betydelse; urspr. samma ord som puff 1
4vid, hoprynkad del på ett klädesplaggs ärm eller axel
kläd.puffärmen klänning med puffsedan 1778av ty. Puff ’ngt uppblåst; puffärm’; urspr. samma ord som puff 1
5vanligen plur.
en luftig, spröd produkt av sädeskorn
t.ex. ris- el. majskorn; anv. i (fil)mjölk som maträtt
kokk.JFRcohyponymflingacohyponympopcorn
kalaspuffrispuffkrispiga puffarbarnen åt filmjölk med puffar till frukostsedan 1960-taletav eng. puff (oftast i sammansättn.); av samma urspr. som puff 1