Svensk ordbok 2009, webbversion

puff substantiv ~en ~ar puff·en1mycket svagt ut­brott (av ngt gas­formigt ämne) med ev. åt­följande ljud Nollrökpuff○äv. om ett slags smällarekinapuffsedan 1845av ty. Puff med samma betydelse; urspr. ljud­härmande 2lättare knuff Nollhon fick en puff i magen av kalven○äv. bildligt, spec.försök att göra ngt populärt en puff för det nya tvätt­medlet○spec. äv. i ut­tryck för förbättringförtroendet för regeringen fick en puff i rätt riktning efter stats­ministerns talpuff (i/på ngt)sedan 16213låg, stoppad, ben­lös pall (med lock) eller stor, hård (cylindrisk) sitt­kudde heminr.fram­för toalett­bordet stod en röd­klädd puffsedan 1864av fra. pouf med samma betydelse; urspr. samma ord som puff 1 4vid, hop­rynkad del på ett klädes­plaggs ärm eller axel kläd.puffärmen klänning med puffsedan 1778av ty. Puff ’ngt upp­blåst; puff­ärm’; urspr. samma ord som puff 1 5vanligen plur. en luftig, spröd produkt av sädes­korn t.ex. ris- el. majs­korn; anv. i (fil)mjölk som mat­rätt kokk.JFRcohyponymflingacohyponympopcorn kalaspuffrispuffkrispiga puffarbarnen åt fil­mjölk med puffar till frukostsedan 1960-taletav eng. puff (oftast i sammansättn.); av samma urspr. som puff 1