Svensk ordbok 2009, webbversion

1puck´el substantiv ~n pucklar puckl·ar●större, knöl­formig fettsamling på rygg­sidan hos vissa öken- och stäppdjur, som ut­gör näringsreserv form.zool.kamelens två pucklar○äv. om liknande (miss)bildning hos människapuckelrygg○äv. om annan ut- el. upp­skjutande bildningpuckelpistbergets översta puckel belystes än­nu av solenglas­ögonen hängde ovan­för puckeln på hennes näsa○äv. bildligt om före­teelse som grafiskt kan åter­ges som en o­jämnhetpucklarna i kurvan över ålders­fördelningensedan 1745 (om mänsklig deformitet); 1806 i fråga om djurav ty. Puckel med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.
2puck´el substantiv pucklet puckl·et●stryk vard.komm.få puckelge ngn puckelsedan 1900till puckla på