Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n pucklar
puckl·ar●större, knölformig fettsamling på ryggsidan hos vissa öken- och stäppdjur, som utgör näringsreserv
form.zool.kamelens två pucklar○äv. om liknande (miss)bildning hos människapuckelrygg○äv. om annan ut- el. uppskjutande bildningpuckelpistbergets översta puckel belystes ännu av solenglasögonen hängde ovanför puckeln på hennes näsa○äv. bildligt om företeelse som grafiskt kan återges som en ojämnhetpucklarna i kurvan över åldersfördelningensedan 1745 (om mänsklig deformitet); 1806 i fråga om djurav ty. Puckel med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.
substantiv pucklet
puckl·et●stryk
vard.komm.få puckelge ngn puckelsedan 1900till puckla på