Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
publ·ik·an·en●person med uppgift att driva in skatter och tullar
i det fornromerska riket
särsk. bibl.relig.samh.yrk.Jesus sökte upp publikaner och syndarefariséer och publikanersedan 1526av lat. publica´nus med samma betydelse; till 2publik