Svensk ordbok 2009, webbversion

publika´n substantiv ~en ~er publ·ik·an·en●person med upp­gift att driva in skatter och tullar i det forn­romerska riket särsk. bibl.relig.samh.yrk.Jesus sökte upp publikaner och syndarefariséer och publikanersedan 1526av lat. publica´nus med samma betydelse; till 2publik