Svensk ordbok 2009, webbversion

psykolog [-lå´g] substantiv ~en ~er psyko·log·en●person som yrkesmässigt ägnar sig åt psykologisk ut­redning, råd­givning och behandling och vanligen har högskole­utbildning i psykologi psykol.yrk.rättspsykologsjukhuspsykologskolpsykologtvå psykologer in­gick i kris­gruppen○äv.(intuitiv) människo­kännare mor­mor var en god psykolog och tog all­tid människor på rätt sättsedan 1781till psyke och grek. log´os ’teori; (en) lära’