Svensk ordbok 2009, webbversion
[-lå´g]
substantiv ~en ~er
psyko·log·en●person som yrkesmässigt ägnar sig åt psykologisk utredning, rådgivning och behandling
och vanligen har högskoleutbildning i psykologi
psykol.yrk.rättspsykologsjukhuspsykologskolpsykologtvå psykologer ingick i krisgruppen○äv.(intuitiv) människokännare
mormor var en god psykolog och tog alltid människor på rätt sättsedan 1781till psyke och grek. log´os ’teori; (en) lära’