Svensk ordbok 2009, webbversion

psaltare [sal`t-] substantiv ~n äv. vard. psaltarn, plur. ~, best. plur. psaltarna psalt·ar·en1vanligen best. f. och med versal (bok i Gamla testamentet som inne­håller) en samling hymner kallade psalmer bibl.bok.relig.psaltarpsalmsedan senare hälften av 1300-talet (i sammansättn.)Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. (p)saltare; via medeltidslat. av grek. psalte´rion ’sträng­instrument, harpa; Davids psalmer’; jfr psalm 2ett harpliknande instrument bibl.musikrelig.sedan 1520-taletJungfru Marie PsaltareUpp, psaltare och harpa!Psalmboken 326:1 (Johan Olof Wallin 1816)