Svensk ordbok 2009, webbversion
[sal`t-]
substantiv ~n äv. vard. psaltarn, plur. ~, best. plur. psaltarna
psalt·ar·en1vanligen best. f. och med versal
(bok i Gamla testamentet som innehåller) en samling hymner
kallade psalmer
bibl.bok.relig.psaltarpsalmsedan senare hälften av 1300-talet (i sammansättn.)Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. (p)saltare; via medeltidslat. av grek. psalte´rion ’stränginstrument, harpa; Davids psalmer’; jfr psalm
2ett harpliknande instrument
bibl.musikrelig.sedan 1520-taletJungfru Marie PsaltareUpp, psaltare och harpa!Psalmboken 326:1 (Johan Olof Wallin 1816)