Svensk ordbok 2009, webbversion

pröj`sa verb ~de ~t pröjs·ar●betala vard.ekon.det blev föräldrarna som fick pröjsa för kalasetpröjsa (ngt) (till ngn) (för ngt/att+V/SATS)sedan ca 1910av romani pröjsa ’betala’; trol. av slaviskt urspr. Subst.:vbid1-288715pröjsande; pröjs