Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
prångl·ar●vanligen med partikelnut
(försöka) sälja eller ge ifrån sig
ngt (ofta tvivelaktigt); vanligen genom olika övertalningsknep
handel.prångla ut falska sedlarhan försökte prångla ut ett par noveller till litterära tidskrifter○äv. med konstruktionsväxlingmed partikelnpå
få att köpa
ngt (ofta) värdelöst
gatuförsäljarna prånglade på turisterna en massa skräpprångla ut ngt, prångla på ngn ngtsedan 1728till äldre sv. pranga ’schackra; prångla’; ev. besl. med pracka på och prång
Subst.:vbid1-288529prånglande