Svensk ordbok 2009, webbversion

pråm substantiv ~en ~ar pråm·en●lågt, långt, flat­bottnat (last)fartyg vanligen anv. på floder och kanaler sjö.pråmfraktpråmskepparekolpråmsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. pram, prom; ur fornslaviska pramu ’båt’; besl. med 2fara