Svensk ordbok 2009, webbversion

prå`la verb ~de ~t prål·ar●vara grann och lysande ibl. med­vetet (skrytsamt) NollJFRcohyponymkråma sigcohyponymståtacohyponymsvassa på­fågeln prålade i sol­skenethon tyckte om att pråla med smycken och dyra pälsar○äv. bildligtbriljera han prålade med sina språk­kunskaperpråla (med ngt)sedan 1536av lågty. pralen ’skryta; pråla’; trol. av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-288466prålande; prål