Svensk ordbok 2009, webbversion

präs`tkrage substantiv ~n prästkragar präst|­krag·en1krage som till­hör en prästs ämbets­dräkt ofta vit men ibl. äv. svart kläd.relig.sedan 16302en ört som på hög stjälk bär en ensam korg med vita kant­blommor och gula disk­blommor (förr) vanlig på ängar och väg­renar bot.barnen plockade prästkragar till midsommar­stångens kransarblommande blå­klintar, hund­lokor och prästkragar○äv. om när­besläktade (odlade) arterjätteprästkragesedan 1683