Svensk ordbok 2009, webbversion
präs`tadöme
[långt el. kort ö]
substantiv ~t ~n
prästa|döm·et●en prästs ämbete
relig.○äv.prästvälde
ofta nedsätt. (särsk. förr)de frireligiösa emigranternas hat mot statskyrka och prästadömesedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. prästa döme