Svensk ordbok 2009, webbversion

präs`tadöme [långt el. kort ö] substantiv ~t ~n prästa|­döm·et●en prästs ämbete relig.○äv.prästvälde ofta ned­sätt. (särsk. förr)de fri­religiösa emigranternas hat mot stats­kyrka och prästadömesedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. prästa döme