Svensk ordbok 2009, webbversion

präst substantiv ~en ~er präst·en●person in­om ett religions­samfund som inne­har ett ämbete som bl.a. inne­bär ledning av de viktigaste samman­komsterna för religions­utövning (guds­tjänster m.m.) relig.yrk.prästvigningfrikyrkoprästförsamlingsprästsjukhusprästsjömansprästsedan 1959 kan även en kvinna bli präst i den svenska kyrkanprästerna ut­gjorde fram till 1866 ett eget stånd i den svenska riks­dagennär det regnar på prästen så skvätter det på klockarenden ringare (parten) får ock­så del av väl­fägnadenel. ngt annat gott och rikligt som tillhandahållssedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. präster; av lat. presby´ter ’församlings­föreståndare’; till grek. presbyt´eros ’(den) äldre’; jfr presbyter