Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
präst·en●person inom ett religionssamfund som innehar ett ämbete som bl.a. innebär ledning av de viktigaste sammankomsterna för religionsutövning (gudstjänster m.m.)
relig.yrk.prästvigningfrikyrkoprästförsamlingsprästsjukhusprästsjömansprästsedan 1959 kan även en kvinna bli präst i den svenska kyrkanprästerna utgjorde fram till 1866 ett eget stånd i den svenska riksdagennär det regnar på prästen så skvätter det på klockarenden ringare (parten) får också del av välfägnadenel. ngt annat gott och rikligt som tillhandahållssedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. präster; av lat. presby´ter ’församlingsföreståndare’; till grek. presbyt´eros ’(den) äldre’; jfr presbyter