Svensk ordbok 2009, webbversion

pry`gla verb ~de ~t prygl·ar●ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad bestraffa med prygel histor. i Sverige och många an­dra länder (ut­om som lag­brott)Nollläger­chefen lät prygla (upp) rymlingarnaprygla (upp) ngn (med ngt)sedan 1621Subst.:vbid1-288444pryglande, vbid2-288444prygling; prygel