Svensk ordbok 2009, webbversion

pry´gel substantiv pryglet prygl·et●kroppslig bestraffning med spö, rem e.d. histor. i Sverige och många an­dra länder (ut­om som lag­brott)Nollprygelstraff○ngn gång äv. i ut­tryck för att bli besegrad i tävlingde fick prygel i den svåra borta­matchenprygel (av ngn)sedan 1749av ty. Prügel ’knöl­påk; stryk’; av o­visst urspr.