Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv pryglet
prygl·et●kroppslig bestraffning
med spö, rem e.d.
histor. i Sverige och många andra länder (utom som lagbrott)Nollprygelstraff○ngn gång äv. i uttryck för att bli besegrad i tävlingde fick prygel i den svåra bortamatchenprygel (av ngn)sedan 1749av ty. Prügel ’knölpåk; stryk’; av ovisst urspr.