Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
pro·vok·at·ör·en●person som (ofta) provocerar
psykol.yrk.ökända provokatörer och bråkmakare○spec.person som (med polisens gillande) lockar ngn att begå brott
för att vederbörande ska kunna gripas
sedan 1899av fra. provocateur med samma betydelse; till provocera