Svensk ordbok 2009, webbversion

provokatö´r substantiv ~en ~er pro·vok·at·ör·en●person som (ofta) provocerar psykol.yrk.ö­kända provokatörer och bråk­makare○spec.person som (med polisens gillande) lockar ngn att begå brott för att veder­börande ska kunna gripas sedan 1899av fra. provocateur med samma betydelse; till provocera