Svensk ordbok 2009, webbversion
protuberans
[
-an
´
s
äv.
-aŋ
´
s
]
substantiv
~en ~er
pro·tub·er·ans·en
1
gaseruption från solens yta
astron.
sedan 1852
till lat.
protubera
´
re
’svälla ut’; besl. med
tuberkel
2
knölformig anatomisk bildning
med.
sedan 1837