Svensk ordbok 2009, webbversion

protuberans [-an´säv.-aŋ´s] substantiv ~en ~er pro·tub·er·ans·en1gaseruption från solens yta astron.sedan 1852till lat. protubera´re ’svälla ut’; besl. med tuberkel 2knöl­formig anatomisk bildning med.sedan 1837