Svensk ordbok 2009, webbversion

proton [-å´n] substantiv ~en ~er prot·on·en●en elementar­partikel med positiv laddning som vanligen till­sammans med neutroner bygger upp atom­kärnor fys.kem.JFRcohyponym1elektroncohyponympositron protonstråleväte­atomens kärna består av en enda protonsedan 1922till grek. pro´ton ’det första’; jfr proto-