Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å´n]
substantiv ~en ~er
prot·on·en●en elementarpartikel med positiv laddning
som vanligen tillsammans med neutroner bygger upp atomkärnor
fys.kem.JFRcohyponym1elektroncohyponympositron
protonstråleväteatomens kärna består av en enda protonsedan 1922till grek. pro´ton ’det första’; jfr proto-