Svensk ordbok 2009, webbversion

protokoll [-kål´] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en proto·koll·et1(formellt av­fattad) redo­görelse för vad som före­kommit och beslutats vid samman­träde eller annan förrättning bok.samh.protokollföraprotokollsutdragbesiktningsprotokollbeslutsprotokolldiskussionsprotokollmötesprotokollföra protokollskriva protokollNN:s sär­skilda yttrande togs till protokolletprotokollet justerades o­medelbartord­föranden skrev under protokollet○ibl. med ton­vikt på (lägre grad av) formalitet e.d. (särsk. i ett negerat ut­tryck)utan­för protokollet med­delade ord­föranden, att den från­varande NN funderade på att lämna sitt upp­dragett protokoll (över ngt/SATS)en plump i protokolletse2plump sedan 1602urspr. av grek. protok´ollon ’första bladet i en papyrus­rulle’, till proto- och grek. koll´a ’lim’ 2vanligen best. f. av­delning in­om utrikes­departement som hand­har introduktion av främmande sände­bud dipl.protokollchefav protokollet ut­färdade regler för stats­besök○äv. om former för um­gänge med främmande sände­bud o.d.följa protokolletsedan 1944