Svensk ordbok 2009, webbversion
protagonis
´
t
substantiv
~en ~er
prot·ag·on·ist·en
●
huvudrollsinnehavare
urspr. i antikt grekiskt drama
scen.
yrk.
sedan 1875
av grek.
protagoniste
´
s
med samma betydelse, till
pro
´
tos
’först’ och
agoniste
´
s
’tävlande’; jfr
antagonism