Svensk ordbok 2009, webbversion

protagonis´t substantiv ~en ~er prot·ag·on·ist·en●huvudrolls­innehavare urspr. i antikt grekiskt drama scen.yrk.sedan 1875av grek. protagoniste´s med samma betydelse, till pro´tos ’först’ och agoniste´s ’tävlande’; jfr antagonism