Svensk ordbok 2009, webbversion

prosely´t substantiv ~en ~er proselyt·en●(ny)vunnen an­hängare av viss tro eller å­sikt ibl. ngt iron.komm.yrk.den nya frälsnings­lärans proselyteren proselyt (för ngt), en proselyt (till ngn)sedan 1734av grek. prose´lytos ’ny­komling; proselyt’