Svensk ordbok 2009, webbversion
prosely´t
substantiv ~en ~er
proselyt·en●(ny)vunnen anhängare av viss tro eller åsikt
ibl. ngt iron.komm.yrk.den nya frälsningslärans proselyteren proselyt (för ngt), en proselyt (till ngn)sedan 1734av grek. prose´lytos ’nykomling; proselyt’