Svensk ordbok 2009, webbversion

prorogation [-∫o´n] substantiv ~en ~er pro·rog·at·ion·en●av­tal om att en tvist ska tas upp vid viss dom­stol jur.samh.en prorogation (av ngt)sedan 1901av lat. proroga´tio med samma betydelse, till proroga´re ’fråga offentligt’