Svensk ordbok 2009, webbversion

proppa [pråp`a] verb ~de ~t propp·ar1ofta med partikelnin fylla (till bristnings­gränsen) utstr.hon har lyckats proppa in en o­trolig mängd information i den tunna boken○ofta perf. part., ibl. som över­driftJFRcohyponymspäcka salen var proppad med folkproppa (in) ngt (i ngn/ngt), proppa ngn/ngt (ADJ) (med ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. proppa; av lågty. proppen med samma betydelse, till prop, se propp 2vanligen med partikel, särsk.igen, till stänga (till) med propp el. på annat sätt (ofta o­avsiktligt) Nolltunneln proppades i­gen av rusnings­trafikenproppa (igen) ngt, proppa (till) ngtsedan 1755Subst.:vbid1-287626proppande, vbid2-287626proppning