Svensk ordbok 2009, webbversion
[pråp`a]
verb ~de ~t
propp·ar1ofta med partikelnin
fylla (till bristningsgränsen)
utstr.hon har lyckats proppa in en otrolig mängd information i den tunna boken○ofta perf. part., ibl. som överdriftJFRcohyponymspäcka
salen var proppad med folkproppa (in) ngt (i ngn/ngt), proppa ngn/ngt (ADJ) (med ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. proppa; av lågty. proppen med samma betydelse, till prop, se propp
2vanligen med partikel, särsk.igen, till
stänga (till)
med propp el. på annat sätt (ofta oavsiktligt)
Nolltunneln proppades igen av rusningstrafikenproppa (igen) ngt, proppa (till) ngtsedan 1755Subst.:vbid1-287626proppande,
vbid2-287626proppning