Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ge´-]
verb ~de ~t
pro·mulg·er·ar●utfärda
lag (som vanligen antagits av riksdagen)
jur.samh.promulgera ngtsedan 1697av lat. promulga´re ’anslå; kungöra’
Subst.:vbid1-287435promulgerande,
vbid2-287435promulgering;
promulgation