Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
pro·blem|barn·et●barn med beteendestörningar
som gör det svårt att uppfostra
psykol.yrk.klassens problembarn○äv. bildligtvarven, den svenska industrins problembarn i slutet av 1900-taletsedan 1931jfr ty. Problemkind; efter eng. problem child med samma betydelse