Svensk ordbok 2009, webbversion
privatim
[
-a
´
t-
el.
-a
`
t-
]
adverb
priv·at·im
●
utan ngn annan (än de två berörda personerna) närvarande
mindre brukl.
sociol.
SYN.
synonym
hvid747355
enskilt
träffas privatim
sedan 1617
av lat.
priva
´
tim
’enskilt’; till
privat