Svensk ordbok 2009, webbversion

priorite´t substantiv ~en pri·or·itet·en●företrädes- eller förmåns­rätt af.komm.frågan skulle behandlas med högsta prioritetprioritet (för ngn/ngt)sedan 1691av fra. priorité med samma betydelse; till lat. pri´or ’främre; främst’; jfr prior