Svensk ordbok 2009, webbversion

principa´l substantiv ~en ~er princip·al·en1arbets- eller uppdrags­givare särsk. i affärs­livet åld.arb.yrk.ngns principal, principal till ngnsedan 1505brev från klosterbröderna Erland och Nils till abbedissan i Vadstena kloster (Skrifter och Handlingar)fornsv. principal; till lat. principa´lis ’ur­sprunglig; förnämst’, till prin´ceps ’den förnämste’; jfr prins 2huvudstämma i orgel musiksedan 1680