Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
princip·al·en1arbets- eller uppdragsgivare
särsk. i affärslivet
åld.arb.yrk.ngns principal, principal till ngnsedan 1505brev från klosterbröderna Erland och Nils till abbedissan i Vadstena kloster (Skrifter och Handlingar)fornsv. principal; till lat. principa´lis ’ursprunglig; förnämst’, till prin´ceps ’den förnämste’; jfr prins
2huvudstämma i orgel
musiksedan 1680