Svensk ordbok 2009, webbversion

1prick`a verb ~de ~t prick·ar1förse med prickar af.bok.sese1prick 1 fräknar prickade hennes kinder och näsa○vanligenofta med partikel, särsk.av, för, ut markera pricka för alla lediga dagar i almanackanpricka ut utflykts­målet på kartanpricka av de när­varande○äv. om att träffa rätt, ofta bildligtpricka rätthan prickade alla burkarnapricka (för/ut) ngt (på ngt), pricka av (ngn/ngt)sedan 1738till prick 2ibl. med partikel, särsk.om, ut markera (grund eller far­led) med prickar sjö.sese1prick 2 far­leden prickas om varje vårpricka ngtsedan 17393(formellt) an­märka på ngn komm.ministern blev prickad av KUpricka ngn (för ngt/att+V/SATS)sedan 18704sticka hål i ngt Nollpricka degenpricka ett äggpricka ngt (med ngt)sedan 1732Subst.:vbid1-285626prickande, vbid2-285626prickning
2prick`a substantiv, ingen böjning Nolltill punkt och prickasepunkt 1 sedan 1507brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. prikke; efter lågty. (to) prikke med samma betydelse