Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
prick·ar1förse med prickar
af.bok.sese1prick 1
fräknar prickade hennes kinder och näsa○vanligenofta med partikel, särsk.av, för, ut
markera
pricka för alla lediga dagar i almanackanpricka ut utflyktsmålet på kartanpricka av de närvarande○äv. om att träffa rätt, ofta bildligtpricka rätthan prickade alla burkarnapricka (för/ut) ngt (på ngt), pricka av (ngn/ngt)sedan 1738till prick
2ibl. med partikel, särsk.om, ut
markera (grund eller farled) med prickar
sjö.sese1prick 2
farleden prickas om varje vårpricka ngtsedan 17393(formellt) anmärka på
ngn
komm.ministern blev prickad av KUpricka ngn (för ngt/att+V/SATS)sedan 18704sticka hål i
ngt
Nollpricka degenpricka ett äggpricka ngt (med ngt)sedan 1732Subst.:vbid1-285626prickande,
vbid2-285626prickning
substantiv,
ingen böjning
Nolltill punkt och prickasepunkt 1
sedan 1507brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. prikke; efter lågty. (to) prikke med samma betydelse