Svensk ordbok 2009, webbversion
pre
`
tor
substantiv
~n ~er
[-o
´
rer]
pret·or·er
●
(titel för) en hög romersk ämbetsman
under antiken, närmast under konsul
histor.
samh.
yrk.
sedan 1626
av lat.
præ
´
tor
med samma betydelse; ev. av etruskiskt urspr.