Svensk ordbok 2009, webbversion

prestige [-i´∫] substantiv ~n [-i´∫en] prest·ig·en●(hög) grad av an­seende och in­flytande psykol.prestigefylldprestigeförlustprestigeladdaden väl­avlönad tjänst som ock­så ger prestige○äv. om allt­för stark önskan att få el. behålla så­dant an­seendeprestigebundenprestigetänkandedet har gått prestige i ärendetparterna måste slänga all prestige över bord och förhandla förutsättnings­löstsedan 1872av fra. prestige med samma betydelse; av lat. præsti´gium ’illusion’, præsti´giæ, plur., ’gyckel­spel’