Svensk ordbok 2009, webbversion
[-i´∫]
substantiv ~n [-i´∫en]
prest·ig·en●(hög) grad av anseende och inflytande
psykol.prestigefylldprestigeförlustprestigeladdaden välavlönad tjänst som också ger prestige○äv. om alltför stark önskan att få el. behålla sådant anseendeprestigebundenprestigetänkandedet har gått prestige i ärendetparterna måste slänga all prestige över bord och förhandla förutsättningslöstsedan 1872av fra. prestige med samma betydelse; av lat. præsti´gium ’illusion’, præsti´giæ, plur., ’gyckelspel’