Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
prej·ar1anropa och tvinga (fartyg) att stanna
t.ex. för visitation
sjö.trafik.handelsfartyget prejades av en jagare i blockadflottan○äv. bildligttränga (fordon) av vägen
el. in till vägkanten
preja ngn/ngtsedan 1698av lågty. preien, nederl. praaien med samma betydelse; av fornfra. preier, lat. preca´ri ’bedja’
2ta (alltför) mycket betalt av
åld.handel.JFRcohyponympungslåcohyponymskinna 2
preja ngn (på ngt)sedan 1768Subst.:vbid1-284883prejande,
vbid2-284883prejning