Svensk ordbok 2009, webbversion

prej`a verb ~de ~t prej·ar1an­ropa och tvinga (far­tyg) att stanna t.ex. för visitation sjö.trafik.handels­fartyget prejades av en jagare i blockadflottan○äv. bildligttränga (for­don) av vägen el. in till väg­kanten preja ngn/ngtsedan 1698av lågty. preien, nederl. praaien med samma betydelse; av fornfra. preier, lat. preca´ri ’bedja’ 2ta (allt­för) mycket betalt av åld.handel.JFRcohyponympungslåcohyponymskinna 2 preja ngn (på ngt)sedan 1768Subst.:vbid1-284883prejande, vbid2-284883prejning